Tväråmark 1861–1986

Om laga skiftet och vad som hände sedan

Efter Ingegerd Jonsson & Tore Ericsson 1986.
Reviderad 1995 och 2005 av Tore Ericsson. Textens ”nu” är år 1986.

Innehåll

Karta och boställeförteckning m.m.

Tabell 1. Nya hemman i Tväråmark efter laga skiftet 1865
A, Aa, Ab, Ac, Ad, Ae, B, Ba, Bb, C, D, Da, Db, Dc (mejeri)
Tabell 2. Annat i Tväråmark före och efter laga skiftet 1865
Torp, Torp, Soldattorp, Kvarn, Såg, Skola och affär.

Bakgrund

Laga skifte-reformen
Fastighetsbeteckningar
Skattetalet
Hur tänkte lantmätaren?
Torparna
Skogen
Dikningarna
Brukspatron
Konkurs i Sävar
Nödår
Järnbruk och sågverk

Noteringar om avflyttningen till Åbyn
Källor

Godkännande av Ny Ägobeskrivning 1865

Karta och boställeförteckning m.m.

Länkar med fetstil går till kartan. Hur kartfönstret visas beror delvis på din webbläsare. Om kartans ”Tillbaka”-knapp inte fungerar, stäng då bara kartfönstret i stället.

Kartskissen ”Laga skifteskartan 1861” är gjord med laga skifteskartan och ”Fastighetskartan 2002” som underlag. Det som ser ut som öppen mark 1861 är både odlad jord, ängsmark, betesmark, nyodlingsmark samt ofta även skogsmark. Det är alltså bara en del av arealen som verkligen är uppodlad vid denna tid, men stora områden markerades som lämpliga för odling.

Nedan följer en förteckning över ägoförhållanden och boställen med utgångspunkt i de nya hemman som bildades vid laga skiftet 1861–1865 (littera A, Aa, Ab, o.s.v.). Den beskriver förhållandena med utgångspunkt i 1861 års boplatser. De tre- eller fyrsiffriga boställenumren (torpnumren, o.s.v.) överenstämmer med lantmätarens ägonumreringen före laga skiftet och kan slås upp i tillhörande förteckning (ägobeskrivningen) och finns utsatta på kartan. Boplatserna 1–6 nyutsynades vid laga skiftet. Nummer 7–20 har tillkommit senare.

Tabell 1. Nya hemman i Tväråmark efter laga skiftet 1865

Tidigare boplats ¹	Nytt hemman efter laga skifte
Tidigare boplats ¹	Litt.	Ägare 1865	Boplats	Bosatt 1986
1113	A	Eric Hammarstedt	—	—
470	Aa	Nils Nilsson	Oförändrad	Egon Nilsson
1101	Ab	Konsul Lars Glas	Flyttas till 1	Karl-Erik Högdahl
468	Ac	Jacob Andersson och Nils Nilsson	Ska flyttas men blir kvar	Torsten Jonsson
466	Ad	Anders Högdahl och Olof Nilsson	Flyttas till 2 och 3	Anton Högdahl (2) och Lilly Högdahl (3)
1517, 1243	Ae	Johan Karlsson	Ny, 4	Anna-Lisa Karlsson
501	B	Fredrik och Olof Olofsson	Oförändrad	Sven-Erik Åström
336	Ba	Nils August Fredriksson	Oförändrad	Adéle Högdahls dödsbo
460	Bb	Säfvar Bruks Sågwerksegare	Oförändrad	Stig Wallström
323	C	Jacob Andersson	Flyttas till 5	Arne Högdahl
327	D	Eric Hammarstedt	Oförändrad	Johannes Johansson
312	Da	Anders Gustaf Eriksson	Flyttas till 6	Karl-Olof Kröger
291	Db	Johan Karlsson	Oförändrad	Edvin Olofsson
1243?	Dc	Eric Hammarstedt	Oförändrad	Verner Högdahl

¹ Numrering enligt 1861 års karta för laga skiftet

Nytt hemman A (nr 1: 41/384 mantal) till boplats 1113. Jorden som hörde till ägdes 1861 av Forssell och brukades av landbönder (arrendatorer). De senaste var Jonas Petter Uhlin och därefter Anders Säfsten. Den senare bodde här endast under 2–3 år i början av 1860-talet, medan däremot Jonas Uhlin fanns på bostället åtminstone från och med 1845 av husförhörslängder att döma. År 1861, när den första ägobeskrivningen gjordes för lagaskiftes-förrättningen, är Anders Säfsten ägare. Han köpte det 1860 av Forssell, men sålde det snart vidare till Eric Hammarstedt. Anders Säfsten flyttade sedan till Sävar.

1865 undertecknade ägaren Eric Hammarstedt Godkännande av Ny Ägobeskrivning. Vid verkställigheten av laga skiftet blev han ålagd att flytta gårdsbebyggelsen, men ingenting återuppbyggdes på A-hemmanet. Eric Hammarstedt ägde även D-hemmanet, där han bodde på en gårdsplats som fick bibehållas (327).

Senare: Erics son Johan (Janne) Hammarstedt övertog faderns ägor. Jannes dotter Johanna Karolina (Lina) gifte sig med Ferdinand Johansson, som blev näste ägare. Lina dog tidigt (1921 i spanska sjukan), men hennes mor Karolina (*1846, änka efter Janne) dog först 1928. Ferdinand gifte om sig med Ingeborg (Inga). Större delen av detta markinnehav (littera A) ägs 1986 av Ferdinands son Karl-Jonas Johansson, bosatt i Umeå.

Nytt hemman Aa (nr 1: 41/384 mantal) till boplats 470. Tillhör 1861 den ursprungliga ”Håka-släkten” och ägdes av Nils Nilsson d.ä. (NingsNingsa). Han hade övertagit hemmanet efter sin far Nils Håkansson, vilken bodde på den närbelägna tomtplatsen (466) vid nuvarande gamla logen från ca 1799 fram till sin död 1848. Nils Nilssons numera rivna mangårdsbyggnad byggdes av honom 1827.

1865: Nils Nilsson d.ä. fick behålla boplatsen vid laga skiftets ikraftträdande. Han har undertecknat Godkännande av Ny Ägobeskrivning 1865. Vid samma tidpunkt var han också hälftenägare till Ac-hemmanet med byggnader (468). Där installerade han senare sonen Jonas Nilsson (JonNingsa).

Äldste sonen, Nils Nilsson d.y. (NingsNingsa), blev ägare 1872. Senare tog hans son Edvard Nilsson över. Edvards son Egon Nilsson är nu ägare till hemmanet.

Nytt hemman Ab (nr 1: 7/64 mantal) till boplats 1101. Forssells hemman 1861. Brukades av landbonden Nils Olofsson, en äldre halvbror till Fredrik och Olof Olofsson, (FrekOrsa och OlOrsa). Nils Olofsson flyttade med hela sin familj till Umeå vid konkursen. Jorden övertogs av Forssells svåger konsul Glas. Boplatsen kallas ibland ”Hans-Pers-tomten” efter den som bodde här i början av 1800-talet.

1865: Herr Konsul Lars Glas äger hemmanet. För konsul Glas' räkning undertecknades Godkännande av Ny Ägobeskrivning 1865 av Pehr Forssell. För gårdsbebyggelsen anbefalldes flyttning, vilket skedde till ungefär den plats, där nu Sven-Olof och Karl-Erik Högdahl bor (1). Denna gårdplats är ny efter laga skiftet.

Senare: Hemmanet inköptes av Natanael Olofsson, som senare sålde till Jonas (Jonke) Högdahl. Jonke sålde denna del av sitt markinnehav till sonen Algot Högdahl, som byggde det hus där makan Sigrid Högdahl fortfarande bor kvar. På samma gårdstomt (1) bor också de nuvarande ägarna, deras söner Sven-Olof och Karl-Erik Högdahl.

Nytt hemman Ac (nr 1: 41/384 mantal) till boplats 468. Jorden ägdes 1861 av Forssell men var pantförskriven. Troligen köpte Forssell detta hemman av Samuel Persson någon gång i mitten av 1800-talet. Då blev Samuel Persson landbonde i stället för ägare, vilket han fortfarande var 1861. På grund av Forssells obestånd blev sedan Nils Nilsson d ä och Jacob Andersson nya ägare år 1862, tre år före laga skiftets ikraftträdande.

1865: Ägare är Nils Nilsson d.ä. tillsammans med Jacob Andersson, vilka båda undertecknade Godkännande av Ny Ägobeskrivning 1865. Bebyggelsen skulle egentligen flyttas bort vid laga skiftets ikraftträdande, men både Nils Nilsson och Jacob Andersson hade även andra gårdsplatser (470 resp 323). Någon uppgift om husflyttning kan därför inte återfinnas.

Senare: Nils Nilssons andre son, Jonas Nilsson (JonNingsa), övertog delar av faderns markinnehav och byggde den gård i vilken sonen Evald Jonsson bott och sonsonen Torsten Jonsson nu bor. Den gamla gårdsplatsen blev kvar, och är i stort sett densamma som före laga skiftet. Evald Jonssons son Torsten och dotter Hildur fick var sin halva av faderns hemman. Hildur, gift med Gunnar Jonsson från Berttjärn, inrättade ny gårdsplats (7). Där bor nu hennes och Gunnars son Gösta Jonsson.

Nytt hemman Ad (nr 1: 5/48 mantal) till boplats 466. Jorden ägdes 1861 av Forssell och brukades av landbönderna Olof Nilsson och Anders Högdahl. Även om soldat Olof Björk först blev delägare i stället för Olof Nilsson under någon period (enligt ett bevarat lagfartsbevis från 2 maj 1864), så blev så småningom de båda landbönderna hemmanets ägare efter Forssells konkurs.

1865: Båda ägarna Olof Nilsson och Anders Högdahl undertecknade Godkännande av Ny Ägobeskrivning 1865 (Anders Högdahl var vid det tillfället även ombud för Sävar-sågen). Före laga skiftet var de alltså bosatta på den plats där tidigare även Nils Håkansson bott (nuvarande gamla logarna). De blev nu ålagda att flytta med hus och allt. Olof Nilsson skulle flytta till den gårdstomt i norra byn där Anton Högdahl nu bor (2). Anders Högdahl anvisades på samma sätt gårdstomt där Lilly Högdahl nu bor (3).

Olof Nilsson byggde och bosatte sig i norra Tväråmark på anvisad plats (2). Hans dotter Johanna gifte sig med Johan Anton Högdahls son (Anders Högdahls sonson) Karl Johansson-Högdahl, vilken övertog svärfaderns hemman. Karl är känd både som Karl Johánsson och Karl Högdahl. Hans söner Oskar Högdahl och Anton Högdahl blev sedan tillsammans ägare av fastigheten. Deras syster Maria gifte sig med Erik Bäckman fån Skeppsvik och fick en gårdstomt (8) och viss brukningsrätt av Marias föräldrar. Huset är gamla J. P. Bergs gård (det flyttades hit sedan Karl Berg byggt nytt hus). Där har senare sonen Klas bott, och nu bor där hans bror Martin Bäckman.

Anders Högdahl bosatte sig där Lilly Högdahl nu bor (3). Hans äldste son, Johan (Janne) Anton Högdahl, köpte tillskottsmark ur Bb (tillsammans med brodern Karl August på 1870-talet; kanske i samband med konsul Glas' inköp av Sävar-bruket och soldat Olof Björks avsked). Janne återfinns bosatt ungefär där David Högdahl nu bor (9), nordost om mangårdsbyggnaden intill landsvägen, där senare även en loge har stått. Denna boplats kan vara densamma som det soldattorp, som sannolikt fanns här vid den nya rotejorden.

Janne Högdahl byggde senare den gård som hans äldste son Johan Petter Högdahl övertog. Själv flyttade han vid denna tid till 1243 Dc, vilket han köpte av Anders Israelsson-Åström.

Johan Petter Högdahl, *1867, är även känd som ”JanPetter på hälla”. JanPetter delade sitt innehav mellan sönerna Evert, Elof och Bernhard. Elof fick den del av ägorna som han hade i Åbyn. Bernhard fick den del i södra Tväråmark som kallas Åliden. Där byggde han hus och bosatte sig på ny tomt och nyodlade även en hel del. Där bor numera Alvar Lindblom med familj. Evert (byns förste traktorägare och siste nyodlare?) bodde kvar i fädernegården. Hans del köptes senare av Elofs son David Högdahl, som nu bor i huset (9), byggt av Johan Petters far.

Anders Högdahls yngste son, Jonas (Jonke) Alfred Högdahl, blev boende kvar på hemstället (3). Jonkes son Alfred Högdahl, gift med Lilly, övertog hemmanet. Numera bor också Lilly Högdahls dotter Elisabeth och mågen Nils-Rune Lönneborg på en ny tomt (10) invid den äldre gårdsplatsen.

Alfreds bror Algot blev bosatt på Ab, som Jonke köpt av Natanael Olofsson (se ovan!).

Nytt hemman Ae (nr 1: 41/384 mantal) till boplats 1517 (Öhgren) och 1243 (Uhlin). Forssells jord 1861, som b rukades av landbonden Johan Petter Öhgren, bosatt vid vad som länge har kallats ”Öhgrens-hägna”, samt troligen även av landbonden Jonas Petter Uhlin. Denne bodde troligen redan på den plats som han en tid efter laga skiftet kom att förvärva av Eric Hammarstedt (se nedan under littera Dc). Inköptes av Johan Karlsson (JanKarlsa) vid Forssells konkurs. JanKarlsa ägde sedan förut Db-hemmanet där han bodde (291). Johan Petter Öhgren flyttade senare till Bygdeå.

1865: Ägare Johan Karlsson, vilken undertecknade Godkännande av Ny Ägobeskrivning. Anvisad gårdstomt blev där Anna-Lisa Karlsson nu bor (4), ny efter laga skiftet.

Senare: JanKarlsa sålde till sin son Karl-Erik Rönnberg, som i sin tur år 1881 sålde hemmanet till bröderna Karl Erik Björk och Johan Fredrik Björk (söner till soldaten Olof Björk). JanKarlsas dotter gifte sig med tidigare soldaten nr 116 Per Johan Berg. Han köpte 1883 den ena hemmanshalvan av ”Björkarna” och 1889 även den andra. Han sålde dock redan 1890 återigen ena halvan (till FrekOrsa). Hans son Karl Berg övertog jorden och byggde den gård (4) som dottern Anna-Lisa och hennes make John Karlsson övertog.

Nytt hemman B (nr 2: 1/6 mantal) till boplats 501. Fredrik och Olof Olofssöner äger hemmanet 1861 och har båda undertecknat Godkännande av Ny Ägobeskrivning 1865. Hemmanet var i flera generationer i samma släkt. Före Fredrik och Olof ägdes hemmanet av deras far Olof Nilsson d.ä. Fredrik (FrekOrsa) var bonde, medan Olof (OlOrsa) arbetade som målare. Deras äldre halvbror Nils Olofsson flyttade till Umeå.

Senare, Fredrik Olofsson: Fredriks söner Erik och Ludvig Fredriksson delade Fredriks hemmansdel. Erik Fredriksson bodde kvar på hemstället (där Martin Fredriksson och Sven-Erik Åström nu bor). Enligt gammal god sed hjälptes bröderna åt med byggandet av gård och ladugård åt Ludvig Fredriksson på den nya gårdsplatsen (11). Därefter for Ludvig till Amerika. Jonas Ericssons äldsta dotter Ester (*1894) minns, att hon i 10–12-årsåldern ofta var ”nattsällskap” åt Ludvigs syster Augusta (senare gift i Ersmark), som skötte hans hemman under bortovaron i Amerika. Hans återkomst på förjulsvintern 1907 råkade tillfälligtvis i tiden sammanfalla med Oscar II:s död den 8 december. Ludvig tänkte troligen avyttra Sverige-egendomen. Han köpte dock aldrig returbiljett utan stannade i Tväråmark och gifte sig. På samma ställe bor de nuvarande ägarna, Ludvigs son Rune och sonson Åke Fredriksson.

Senare, Olof Olofsson: Han sålde sin del av hemmanet till Jonas Ericsson från Ström, vilken någon gång 1890–92 byggde sig mangårdsbyggnad på ny tomtplats (12). Där har Edvard Ericsson senare bott. Han var den av Jonas' söner som kom att överta ena halvan av detta hemman med gårdsplatsen (ägs nu av hans dotter Birgitta Skarin, bosatt i Vännäsby). Den andra halvan övertogs av Emil Ericsson, som byggde nytt hus (13) i vilket hans son Anders Ericsson nu bor. Emils son Tore och änka Edit bor i ytterligare bostadshus färdigställda 1974 (14) respektive 1980 (15). Emils hemmansdel övertogs av Tore 1979.

Nytt hemman Ba (nr 2: 1/6 mantal) till boplats 336. Hemmanet ägdes 1861 av Nils August Fredriksson, som köpt det av Per Persson vid dennes flyttning till Åbyn. Nils August Fredriksson är en av dem som undertecknade Godkännande av Ny Ägobeskrivning 1865. Detta hemman fick inget husflyttningsåläggande.

Senare: Nils August och hans hustru Britta Charlotta Persdotter var barnlösa, varför egendomen såldes till byggmästare Eriksson som i sin tur sålde till Söderström, av vilken Anselm Högdahl inköpte hemmanet. Redan då var det skogsskifte där Aggsjön ligger sålt, kanske av byggmästare Eriksson till Sandviks Ångsågs AB (senare = MoDo). Anselms son Artur Högdahl tog över, men dog tidigt. Hans hustru Adéle Högdahl blev sedan ägare och brukare. Nuvarande ägare är hennes dödsbo (sönerna Kjell och Lennart Högdahl, bosatta i Umeå resp Åsele). Tomt och husplacering är densamma som innan laga skiftet.

Nytt hemman Bb (nr 2: 1/6 mantal) till boplats 460. Forssells hemman 1861. Övertogs av ”Sävar-sågen” vid Forssells konkurs.

1865: Ägare är Säfvar Bruks Sågwerksegare. Anders Högdahl hade uppdrag att för deras räkning underteckna Godkännande av Ny Ägobeskrivning 1865. Hemmanet fick inget husflyttningsåläggande.

Senare: Jonas Olofsson (bror till Natanael Olofsson) äger från ungefär 1870 den del av detta hemman där gårdstomten finns. JanKarlsas äldsta dotter gifte sig med Jonas Olofsson, vilken emellertid dog mycket ung (1873). Hustrun gifte om sig med Karl August Högdahl som övertog ena delen av hemmanet (brodern Johan Anton den andra delen genom s.k. sämjedelning). Karl August Högdahls son Johan Karlsson övertog sedan gården, och därefter dennes son John Karlsson. John gifte sig med Anna-Lisa Berg, och sålde sedan hus och tomtplats. Där bor nu Stig och Alice Wallström.

Johan Antons del (efter riktig hemmansklyvning 1899) ägs nu i huvudsak av David Högdahl.

Nytt hemman C (nr 3: 3/16 mantal) till boplats 323. Ägare 1861 är Jacob Andersson som också undertecknade Godkännande av Ny Ägobeskrivning 1865. Boplatsen var belägen mellan ån och nuvarande Johannes Johanssons och Adéle Högdahls bostadshus. Han fick åläggande att flytta sina många goda hus till det ställe i norra Tväråmark (5) där Arne Högdahl och hans far Erik Högdahl nu bor. Nuvarande mangårdsbyggnad är en av de två ursprungliga ditflyttade bostadshusen. Jacob Andersson blev även ägare till hälften av Ac-hemmanet.

Senare: Jacob Anderssons hade två söner som hette Johan Jacobsson, kallad ”JanJaksa”, och Jonas Jacobsson, kallad ”JonJaksa”. De delade faderns hemman.

Johan Jacobsson, på ytterligare en ny boplats (16) (där Gotthard Kröger nu bor), fick dottern Adéle som gifte sig med Adolf Kröger. Adolf och Adéles söner Seth och Gotthard Kröger delade åter hemmanet. Gotthards del ägs nu av hans måg Kenneth Bergner.

Jonas Jacobsson blev kvar på hemgården. Hans hemman delades mellan sonen Alfred, gift med Selma Rönnberg, och dottern Hanna med make J. P. Sandström. Alfred bodde kvar i hemgården, medan Sandströms inrättade ny gårdstomt (17) alldeles intill hemstället (5). Man bytte helt enkelt ingångssida på ett av de två ursprungliga ditflyttade bostadshusen.

Efter Alfreds död gifte Selma om sig med Erik Högdahl. Deras söner Arne och Stig Högdahl äger nu hemmanet. Bröderna har senare byggt ytterligare ett bostadshus (18) för Stig och hans familj. Sandströms del övertogs senare av sonen Sten Sture Sandström, vilken sen överlät hemmanet till dottern Gerd och mågen Sven Lantz.

Nytt hemman D (nr 4: 7/64 mantal) till boplats 327 (nr 4: 7/64 Dc ej medräknat). Ägare 1861 är Eric Hammarstedt, vilken övertagit hemmanet efter sin svärfar Per Persson. Eric Hammarstedt är en undertecknare till Godkännande av Ny Ägobeskrivning 1865 (där förefaller även littera Dc, vilket han också ägde vid den här tiden, ha förts till D). Här var en gårdsbebyggelse som inte behövde flyttas. Byggnader från den här tiden finns fortfarande kvar. Eric Hammarstedt hade även förvärvat A-hemmanet vid Forssells konkurs.

Senare: Erics son Johan (Janne) Hammarstedt övertog faderns ägor. Johans dotter Johanna Karolina (Lina) gifte sig med Ferdinand Johansson, som blev näste ägare. Den här delen av hans markinnehav (littera D) ägs nu av Ferdinands son Johannes Johansson (ibland kallad ”Gruv-Johan”). Han är fortfarande bosatt på den gamla tomtplatsen (327).

Nytt hemman Da (nr 4: 7/64 mantal) till boplats 312. Ägare 1861 är Anders Gustaf Eriksson, vilken tidigare köpt sin fars, Erik Anderssons, halva hemman. Han bodde ungefär där Johannes Johanssons gamla smedja är belägen i backen ned mot ån. ”And. Gust. Ersson” har undertecknat Godkännande av Ny Ägobeskrivning 1865. Han ålades att flytta till den gårdstomt där Karl-Olof Kröger nu bor (6), vilket också verkställdes.

Senare: Anders Gustaf dog redan 1874 och hans hustru Marta Persdotter med dotter och måg (August Sundström) sålde till Nils Olof Nordkvist. Hans dotter Katarina (Karin) gifte sig med Karl Kröger och de övertog gården. Efter Karl delades hemmanet mellan sonen August Kröger och mågen Arvid Johansson (halvbror till Ferdinand Johansson). Arvid Johansson sålde senare till Ossian Andersson, vilken efter ett fåtal år sålde till August Kröger. Augusts son Karl-Olof Kröger äger nu hela hemmanet.

Nytt hemman Db (nr 4: 7/64 mantal) till boplats 291. Ägs 1861 av Johan Karlsson (JanKarlsa), vilken också är en undertecknare till Godkännande av Ny Ägobeskrivning 1865. Han hade köpt hemmanet av sin hustrus far Erik Andersson (i två etapper, den sista halvan år 1847). Den ursprungliga husplatsen kunde behållas. Den gård som Edvin Olofsson nu bor i byggdes en gång av JanKarlsa. Gårdstimringen avbröts tillfälligt under något eller ett par år när JanKarlsa reste till Amerika. Efter återkomsten byggde han färdigt. JanKarlsa köpte även Forssells Ae-hemman.

Senare: JanKarlsa sålde hemmanet till sin son Karl-Erik Rönnberg år 1878 och denne i sin tur år 1883 till Anders Oskar Gren, som kom från Ytterboda det året. Denne lät, år 1908, sin son Jonas Oskar Gren överta hemmanet. Oskar Gren sålde år 1947 hemmanet till mågen Edvin Olofsson från Flurkmark, gift med dottern Greta.

Nytt hemman Dc (nr 4: 7/64 mantal) till boplats 1243? 1861, 1865 och senare: Vid denna tid ägde Eric Hammarstedt även detta hemman, vilket anvisades ny gårdstomt där Verner Högdahl nu bor (1243). Här bodde möjligen redan Jonas Petter Uhlin (att döma av husförhörslängden, där han flyttats från hemman nr 1 till nr 4 omkring 1860). I lagaskiftes-handlingarna beskrivs platsen endast som ”skog”, trots att kartan uppvisar både ett hus och en rundloge. Var det kanske ett av den tidens ”svartbyggen”? Hemmanet såldes dock till J. P. Uhlin, vilken senare sålde det vidare till Anders Israelsson-Åström. Han drev mejeriverksamhet 1880–89. År 1889 köpte Johan (Janne) Anton Högdahl hemmanet. Det övertogs sedan av hans son Olof (Olle) Högdahl, och ägs och bebos nu av Olles son Verner Högdahl.

Tabell 2. Annat i Tväråmark före och efter laga skiftet 1865

Plats ¹	1861	Efter 1865	Bosatt 1986
285	J. P. Sjöström-torpet	Nedlagt	—
290	Isac Johansson-torpet	Nedlagt	—
459	Soldattorp	Flyttat till ungefär 9	David Högdahl
530	Kvarn	I bruk till ca 1900	—
826	Finbladig ramsåg	Kraftstation till 1940	—
	—	Skola 1939—1952	—
	—	Affär 1945—1966	Menny Norlund

¹ Numrering enligt 1861 års karta för laga skiftet

J. P. Sjöström-torpet 285, läggs ned. 1861, 1865: Här bodde torparen Johan Petter Sjöström, vilken vid laga skiftet flyttade till Granbäck. Till Granbäck flyttade vid denna tid även arbetaren J. Fredrik Gren, vilken också hade bott i Tväråmark (från Granbäck flyttade 1864 soldaten Olof Björk). J. P. Sjöström har efterlämnat ”Sjöströms-Nybruket”, även känt som ”Sjöströms-Nyverket”, mellan Ladusjön och Ängesberget.

Isac Johansson-torpet 290, läggs ned. 1861, 1865: Boplats för torparen Johan Isac Johansson med hustru och moder. Han flyttade vid laga skiftet till Nysätra, varifrån han tidigare kommit. Hans odlingsverk var med stor säkerhet vad som finns redovisat som ”Isac Johanssons Nybruk”, beläget vid och norr om den lilla åkerholmen på ”innerskiftet/tattarsmoran” mellan landsvägen och ån. Här var vid denna tid en nordlig odlingsgräns.

Soldattorp som flyttas från boplats 459 (senare sågplats, senare pumphus). 1861: Rotetomten med rotegård för soldat nr 87 Björk. Rotejorden var en del av ”hundhufvudet”, beläget nordost om kvarnplatsen. Vem som bodde i huset är dock osäkert, eftersom Olof Björk vid denna tid var bosatt i Granbäck, vilket han var med om att anlägga efter att ha bott i Tväråmark 1849–58. Tydligen kunde han, efter lämpliga avtal med byamännen, ändå vara soldat för Tväråmarksrotan. Olof Björk med familj kom 1864 åter flyttande till Tväråmark.

1865: Troligen flyttade Björk med familj till det nya stället intill den nya rotejorden där David Högdahl nu bor (9). Bostaden kan eventuellt ha ordnats genom att det befintliga soldattorpet flyttades dit (från 459). Säkert är dock, att Olof Björk fanns kvar i Tväråmark till ca 1876, då han begärde och fick avsked som soldat. Sedan flyttade han till Bygdeå (hustruns hemtrakter).

Soldat nr 87 Olof Björk var född 22/4 1829 i Täfteböle och antogs 12/4 1849 vid Bygdeå kompani. Han hette förut Olof Qwist, men fick lov att byta efternamn i samband med mönstringen. Troligen gjordes namnbytet för att undvika förväxling med soldaten nr 91 Olof Qwist i Gunnismark (denne fick f.ö. avsked redan den 5/7 1849 och ersattes med Jonas Qwist). Olof Björk inställde sig sedan för tjänstgöring (möte) åren 1852, -56, -60, -64, -69 och -73. Vid nästa möte 1876 på Gumboda hed är för Olof Björk antecknat: ”Begär och får avsked för med läkarintyg styrkt sjuklighet, samt anmäles till underhåll. Tjent troget och väl.”

Närmaste möte efter Olof Björks avsked 1876 hölls år 1880 i Sävar. För ”Rotan Björk i Tväråmark” finns antecknat med anledning av Olof Björks avsked: ”Ersatt med Nils Anton Björk, förut kallad N. A. Söderström, född i Bygdeå socken 11/4 1854, antagen 2/11 1876.” Tillgängliga källor visar, att ”nye Björk” fanns kvar vid rotan åtminstone till och med nästa möte som hölls 1883, samt att han var mantalsskriven i Tväråmark åtminstone året 1884. Om han någonsin bodde vid och brukade rotejorden är osäkert (bland annat med hänsyn till att ”Högdahlare” flyttade till den platsen).

Indelningsverket avvecklades efterhand under 1800-talet. Redan 1812 beslöts om en ”allmän beväringsinrättning” för ogifta unga män. Indelningsverket fanns samtidigt kvar ännu till 1901.

Arvid Johansson och Alfred Jacobsson (vilken senare efterträddes av Valdemar Karlsson) byggde 1917 en råoljemotordriven cirkelsåg invid den gamla rotetomten (459). Den förvärvades av Näsman ca 1940. Efter konkurs och återstart ca 1947 brann den vid denna tid elektriskt drivna sågen ned till grunden 1956. Av resterna efter sågverksamheten gjorde kolaren Larsson träkol åren 1957–60.

Sågtomten har förvärvats av Sävars (senare Umeå) kommun. Där står nu pumphus med hydroforanläggning, vilken förser byn med vatten från Sävars vattentäkt.

Kvarnplats 530. Huset på kartan är kvarnen. Platsen beskrivs i Ägobeskrivningen som ”Quarnmyran, äng”. Kvarnen fanns kvar till ungefär sekelskiftet. Här fanns även en vattendriven slipsten. Citat: ”Jag minns när Hammarstedts drängar kom och bar alla liar...”

Ån flöt här över en högre tröskel på 1800-talet. Det framgår av översvämningsmarkernas större omfattning, enligt kartan, vid ”Langälskroken”. Enligt vad som berättats sänktes forsnacken senare av Jonas Ericsson (för 10 kr). Huvudskälet var att underlätta flottningen. Samtidigt torrlades ågrenen vid kvarnen. Flottning bedrevs till 1943.

Sågplats 826. Finbladig ramsåg, senare cirkelsåg, senare kraftstation. 1861–1865: Huset på kartan är såghuset med Forssells finbladiga såg. I ägobeskrivningen kallas det för sågplatsen på ”Nyåkern”. Nyåkern var ett större sammanhängande markområde vid ån, i huvudsak norr om sågplatsen. Efter konkursen 1862 övertogs sågen av ett bolag. En delägare var Fredriksson från Öhn, och senare tillkom Erik Sandström. Dammbyggnaden vid sågen höjde vattenståndet och påverkade åns utseende uppströms till ungefär åbysgränsen.

Senare: Sågen byggdes om från ramsåg till cirkelsåg och var i bruk till 1915. Vid den andra åstranden hade man vid denna tid byggt en vattendriven spånhyvel (tidigare hyvlades spån vid Lammsjöbäcken). Den användes fram till ungefär 1940. Platsen kallas ibland ”kvarnbacken”, och där har funnits kvarlämnade kvarnstenar. Därför kan man gissa, att det under en period fanns en kvarn på ungefär samma ställe som spånhyveln, mittemot sågplatsen.

Hösten 1917 byggdes ett elekticitetsverk invid spånhyveln, och byns invånare fick sin första elektriska belysning. Man ”körde lyset” enbart under den mörka årstiden. Det första kraftverket var i bruk till och med vintern 1923–24. Nästa höst byggde man en ny kraftstation på andra sidan ån vid den tidigare sågplatsen. Generatorn drevs här med en 10 hk turbin i stället för vattenhjul. Det nya kraftverket var i drift till 1940. Då anslöt man sig för kraftleverans från Sävar, och elektriska apparater kom i allmänt bruk.

Skola och affär på nittonhundratalet. Vägmästare Hallsten Bergman köpte av Edvard Nilsson den tomt där föreningshuset nu står (19). Detta var i samband med att de nya landsvägarna byggts. Han lät 1930 uppföra hus med garage. Hans hustru Ingeborg, född Vincent från Täfteå, var småskollärarinna. Tväråmarks byamän förvärvade fastigheten i slutet av 1930-talet och byggde om huset till skola och garaget till bastu. Huset hyrdes av kommunen och användes med början år 1939 som byskola. På det övre planet fanns lärarinnebostad. Skolan drogs in 1952. Efter att skolhuset brunnit ned 1959 byggdes det nuvarade bönhuset.

Hugo och Menny Norlund inköpte sin tomt (20) av Egon Nilsson i början av 1940-talet. Här, där Menny forfarande bor, byggde de bostadshus med affär och drev under åren 1945–66 diversehandel.

Bakgrund

Den här sammanställningen beskriver boplatser m.m. före och efter laga skiftet i Tväråmark. Lantmäteriförrättningen började med kartläggning av ägorna och utredning av ägandeförhållandena. Sedan ägobeskrivningarna omarbetats en gång för att göra alla nöjda kunde förrättningen avslutas år 1865 (det år då den gamla ståndsriksdagen avskaffades). Då fick varje hemmansägare sin odlingsmark samlad tillsammans med sin andel av byns tidigare gemensamma skogsmark i ett fåtal skiften.

Laga skifte-reformen förordnades 1827 under Karl XIV Johan, och innebar att många gårdar kom att flyttas ut från bykärnorna. Det förklarar huvuddragen i nutida ägoindelning med samfälligheter och bebyggelsemönster på landsbygden. Laga skiftet (se skifte af jord) påbörjades 1861 i Tväråmark. Karl XV var då kung i Sverige-Norge.

Fastighetsbeteckningar. Hemmanen gavs då bokstavsbeteckningar, ”littera”, senare ersatta av nutida registernummer, vilka i allmännhet återspeglar ett ännu äldre beteckningssystem. Förstasiffran i dagens fastighetsnummer överenstämmer oftast med det hemmansnummer som tillsammans med ”skattetalet” identifierade markinnehav långt före laga skiftet.

Skattetalet. Det gamla beskattningsmåttet eller måttet på hemmanets bärkraft var ”mantal”. Ett mantal motsvarade 8 skattetunnor, och på en sådan tunna går det 8 skäl eller 32 kappar (det gamla ”skattetunnlandet” var ca 1/3 ha åkermark). Totalt skattetal i Tväråmark var 113 skäl (113/64 mantal). Senare, någon tid efter laga skiftet, tillkom 2 skäl genom det samfällda skogsskiftet, även kallat ”ökeskatten”. – Nordisk Familjebok 1922:

”Ökeskatt, kam. I författningarna ang. afvittring i rikets nordliga delar stadgades att, om hemman vid afvittringen befanns inneha större område af skog och mark än mot hemmanets mantal och räntor svarade, hemmanet egde behålla sådan öfverloppsjord mot den skatt och ränta (ö k e s k a t t), som denna jord enligt vid afvittringen gällande skatteläggningsgrund borde draga.”

Skattetalet används numera ej för beskattning, men har fortfarande äganderättslig betydelse, t.ex. vid uppdelning av andelar i samfälligheter.

Hur tänkte lantmätaren? Man eftersträvade stora, fyrkantiga ägofigurer. Laga skiftet i Tväråmark blev en kompromiss på så sätt att det ändå blev ganska många långsmala skiften (bredd endast ca 100 m). Det kanske berodde på tidigare erfarenheter från storskiftet: man ville inte påtvinga flyttning till ny boplats annat än i oundvikliga fall (se skifte af jord).

Torparna. För byns torpare fanns dock inget alternativ till att flytta. Torparnas existensunderlag utplånades i och med att all mark, inklusive skogsmark och ”torparmark”, fördelades på enskilda hemmansägare. På lagaskiftes-kartan finns en del mindre noggrant markerade utskiften eller nyodlingar. Det är förmodligen till stor del mark som nyodlats av byns torpare utan besittningsrätt. Innan laga skiftet hade de rätt (och skyldighet?) att bedriva nyodling på byns allmänna marker.

Skogen. Byns samfällda skogsmark fördelades alltså på de enskilda hemmansägarna. Fördelningen gjordes efter tilldelningen 2500 tunnland per mantal (ett sådant ”geometriskt tunnland” var detsamma som dagens tunnland, ca 1/2 hektar).

Dikningarna. Den nuvarande ekonomiska kartans ägogränser återspeglar fortfarande den grundindelning av marken som gjordes 1861–65. Däremot är de dominerande dikessystemen oftast yngre. De flesta av dagens fungerande diken togs upp eller förbättrades under ”1935 års dikningsföretag”, vilket avslutades i början av 1940-talet.

Brukspatron. Namnet ”Forssell” avser oftast ”Bruksbolaget Olof Forssell och söner”, som vid mitten av 1800-talet bedrev järnbruks- och sågverksrörelse i Sävar. Järnhanteringen krävde mycket träkol, vilket troligen förklarar Forssells behov av att äga mark och därmed få tillgång till kolved. Han (bolaget) ägde 1860 inte mindre än sex hemman i Tväråmark!

Konkurs i Sävar. Bolaget begärdes i konkurs i april 1862, mitt under pågående laga skifte. Tidigare jordägare fick då tillfälle till återköp. Tillgångarna visade sig överstiga skulderna, varför alla ca 200 fordringsägare i konkursen så småningom fick full ersättning.

Nödår. Enligt en skröna dömdes brukspatron Olof Forssell för brottet att ta betalt för den nödhjälp, vilken han satts att fördela sommaren 1868 efter den beryktade missväxten år 1867. Han avled senare samma år (enligt en ytterligare skröna efter att ha hängt sig i en torrtall norr om Sävar; de båda skrönorna tycks vara fullständigt osanna).

Järnbruk och sågverk. Järnhanteringen i Sävar slutade 1865, men sågverksrörelsen blev kvar till 1889. Engelsmännen Hinde & Gladstone köpte bruket 1862. Säfvar Bruks och Sågwerksegare drev rörelsen under några år, och kom till att börja med att också äga ett hemman i Tväråmark. Konsul Lars Glas köpte bruket 1877. Det övergick 1879 till Sandviks Ångsåg AB (senare = MoDo).

Noteringar om avflyttningen till Åbyn

Per Samuelsson-Åström, Samuel Samuelsson, Per Persson-Forsman samt Per Persson flyttade till Åbyn redan under 1840–1845. En son till Per Persson kallade sig Nordin. Håkan Natanaelsson flyttade till Åbyn 1855.

Källor

Sammanställningen gjordes med medhjälp från många Tväråmarksbor m.fl. Ett extra tack för god hjälp och inspiration riktas till deltagarna i en studiecirkel om hembygden i Tväråmark under 1985–86.
Övriga källor:

Fahlgren, Karl. 1973. Blad ur Sävar sockens historia. Umeå: Kommunkansliet.

Lantmäterihandlingarna från laga skiftet 1861–1865 i form av bl a sammanträdesprotokoll, karta och ägobeskrivningar. I byns ägor.

Befintliga rester av husgrunder: Nr 290, 466, 826, 1101, 1113 och 1517 enligt ägoförteckningen vid laga skiftet.

Dagens bebyggelse på platser bebodda före laga skiftet. I de flesta fall kan byggnader från tiden före skiftet återfinnas: Nr 291 Edvin Olofsson, 327 Johannes Johansson, 336 Adéle Högdahl, 460 Stig Wallström, 468 Torsten Jonsson, 470 Egon Nilsson, 501 Sven-Erik Åström / Martin Fredriksson och 1243 Verner Högdahl.

Köpehandlingar och lagfartsbevis m.m. från tiden före 1900 hos bland andra Anna-Lisa Karlsson, David Högdahl, Edvin Olofsson, Egon Nilsson, Johannes Johansson, Rune Fredriksson och Torsten Jonsson samt i byns ägor.

Husförhörslängder och kyrkböcker från 1800-talet på mikrofiche i Sävar-biblioteket.

Västerbottens regementes generalmönsterrullor 1843–1883 på mikrofilm i Umeå stadsbibliotek.

Tidningsurklipp hos bl.a. Rune Fredriksson.

Muntliga berättelser av i förhållandena insatta personer.

Kartan från lagaskiftesförrättningen finns bevarad i lantmäteriets arkiv i Gävle. Dessutom finns kopia av denna karta i byns ägor, ritad på 1860-talet, samt vid lantmäteriets arkiv i Umeå, omritad efter branden 1888. För ”vardagsbruk” har byn dessutom skaffat en fotokopia av Gävle-kartan.

I byns ägor och därmed tillgängligt för intresserade finns, förutom den kompletta beskrivningen av lagaskiftesförrättningen, en hel del avsevärt äldre handlingar.

Exempel på lagaskifteshandling: